Rhona Cameron: 1979 - A Big Year in A Small Town

För ett tag sen (OK, ganska länge sen) tittade jag på Parkinson på TV. Rhona Cameron var med (och han som spelar Gandalf i Ringen-filmerna, Ian McKellen). Jag hade ingen aning om vem Rhona Cameron var, men hon var rolig. Dessutom var diskussionen mellan henne och McKellen intressant. Båda är gay, men uppväxta i olika tidsperioder.
Hur som helst, det nämndes att hon kommit ut (!) med en bok om sin uppväxt så när jag shoppade böcker att ha med till Thailand (man behöver ett rejält förråd) så åkte den här ner i varukorgen. Boken baserar på utdrag ut hennes dagbok från 1979, året då hon fyller 14 i en liten by i Skottland.

Det är på inget sätt ens en av de bättre självbiografierna jag någonsin läst, men sådär lagom rolig och intressant. Sådär lagom att ha med som semesterlitteratur. Förutom att den aldrig fick följa med till Thailand. Som vanligt tyckte jag att högen med böcker som skulle med var lite väl stor och la därför undan några, däribland denna. Självklart läste jag ut de som fick följa med efter ca 5 dagar...
Räddningen blev en bokhandel på Koh Chang med hyfsat bra urval pocketböcker. Det fick bli en Maryan Keyes-bok som jag inte kommer ihåg vad den heter. Helt OK flygplatsläsning, men inget att skriva hem om. Eller ens att skriva om när man är hemma...

James Blish: A Case of Conscience

När vi nu ändå är inne på underligheter så är det lika bra att jag tar upp det här med att jag samlar på anarkistisk och feministisk science fiction. Har fått ihop en rätt bra samling, och det rullar på. SF är tveklöst en tacksam genre för den som vill skildra alternativa samhällen och filosofier. Nu har inte det här sådär jättemycket att göra med boken jag ska skriva om utan jag ville bara berätta det...
A Case of Conscience är speciell på alldeles egna meriter. Den skrevs redan 1958 och har beskrivits som en av de första SF-böckerna som tar upp filosofiska och teologiska frågor. (Den har för övrigt en rak efterföljare i Mary Doria Russells The Sparrow och dess efterföljare Children of God.) En expedition med fyra personer, varav en jesuitpräst (precis som i Russells böcker), åker till planeten Lithia. Planeten bebos av intelligenta reptiler och expeditionens uppdrag är att avgöra om planeten kan anses ha något värde för Jorden. Därhemma har kapprustningen drivit mänskligheten under jord och halvt till vansinne och schizofreni. Trots att boken skrevs för nära 50 år sedan känns den otroligt modern. Att datorer t ex inte förekommer alls i den lägger man liksom inte märke till. Samhällsskildringen känns helt uppdaterad.
Jesuitens dilemma ligger i hur han ska förhålla sig till reptilerna som i alla avseenden lever som Guds bästa barn (peace, love and understanding typ), men utan något som helst koncept om just herr Gud. Alltså måste de kanske vara skapade av Djävulen tänker han. Icke desto mindre blir han bekant med en av dem, och denne ger prästen sin förstfödde son (tung symbolik, va?) att ta med tillbaka till jorden där han växer upp. Sonen, Egtvertchi, utför dock inga mirakel utan blir så småningom programledare i ett TV-program. Hans budskap blir snabbt allt mer subversivt för att så småningom övergå till uppvigling till revolution mot det auktoritära styret.
Nu ska det sägas att A Case of Conscience inte är något stort mästerverk. Storyn är ganska tunn, och Egtvertchis drivkrafter och motiv får vi inte veta mycket om. Men trots det är boken engagerande och fascinerande, inte minst när man då betänker att den skrevs för femtio år sen.

Utmaning

Jag har blivit utmanad av min kära...

Här är spelreglerna:
Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir utmanade ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Bloggaren väljer sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter att det är gjort skriver bloggaren en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit utmanade och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

1. Sex andra bloggare kommer inte att bli drabbade av mig som reglerna föreskriver. Underligt, va...?

2. Jag har aldrig ätit på McDonald's. (När man tänker efter är det ju möjligt att underligheten i de här svaren beror på ens perspektiv...)

3. När jag var 11 sprang jag in i metallbalk under lek och fick sys rejält. Det har gett mig en fläck uppe på huvudet där håret bara växer till stubb. Är inte det underligt? Hur kan det växa ständigt, men bara till tre millimeters längd? Hur vet det när det ska sluta?

4. Jag får dödsångest av att höra Lill Lindfors sjunga. (Se brasklapp efter punkt 2).

5. Jag tycker inte om att gå och lägga mig på fredagkvällar för jag är rädd för att det ska vara måndag morgon när jag vaknar. (Se punkt 2 igen...)

6. Bättringen som utlovas i föregående bloggpost inföll snabbare än väntat...

Time dies when you're having fun...

...NOT!
Det är över sju månader sen jag senast bloggade. Jag ska bättra mig. Snart...