Om Stateless

12 mars 2007

James Blish: A Case of Conscience


När vi nu ändå är inne på underligheter så är det lika bra att jag tar upp det här med att jag samlar på anarkistisk och feministisk science fiction. Har fått ihop en rätt bra samling, och det rullar på. SF är tveklöst en tacksam genre för den som vill skildra alternativa samhällen och filosofier. Nu har inte det här sådär jättemycket att göra med boken jag ska skriva om utan jag ville bara berätta det...
A Case of Conscience är speciell på alldeles egna meriter. Den skrevs redan 1958 och har beskrivits som en av de första SF-böckerna som tar upp filosofiska och teologiska frågor. (Den har för övrigt en rak efterföljare i Mary Doria Russells The Sparrow och dess efterföljare Children of God.) En expedition med fyra personer, varav en jesuitpräst (precis som i Russells böcker), åker till planeten Lithia. Planeten bebos av intelligenta reptiler och expeditionens uppdrag är att avgöra om planeten kan anses ha något värde för Jorden. Därhemma har kapprustningen drivit mänskligheten under jord och halvt till vansinne och schizofreni. Trots att boken skrevs för nära 50 år sedan känns den otroligt modern. Att datorer t ex inte förekommer alls i den lägger man liksom inte märke till. Samhällsskildringen känns helt uppdaterad.
Jesuitens dilemma ligger i hur han ska förhålla sig till reptilerna som i alla avseenden lever som Guds bästa barn (peace, love and understanding typ), men utan något som helst koncept om just herr Gud. Alltså måste de kanske vara skapade av Djävulen tänker han. Icke desto mindre blir han bekant med en av dem, och denne ger prästen sin förstfödde son (tung symbolik, va?) att ta med tillbaka till jorden där han växer upp. Sonen, Egtvertchi, utför dock inga mirakel utan blir så småningom programledare i ett TV-program. Hans budskap blir snabbt allt mer subversivt för att så småningom övergå till uppvigling till revolution mot det auktoritära styret.
Nu ska det sägas att A Case of Conscience inte är något stort mästerverk. Storyn är ganska tunn, och Egtvertchis drivkrafter och motiv får vi inte veta mycket om. Men trots det är boken engagerande och fascinerande, inte minst när man då betänker att den skrevs för femtio år sen.

Inga kommentarer: