Igår var jag nere på Malmöfestivalen och kollade på Laibach. Det är i år precis 20 år sen vi tog dem till Stadt Hamburg. Då var Laibach förbjudna att spela i sitt hemland Slovenien, och att tänka sig dem på Malmöfestivalen hade snarast varit ett tecken på bristande kontakt med verkligheten...Konserten var i alla fall jättebra. De spelade mer live än de brukar med nya versioner av de äldre låtarna (Life is Life, Geburt Einer Nation). Förhoppningsvis hinner jag gå mer på festivalen någon annan dag. Det verkar ha varit en lysande idé att flytta kulturen och musiken till Slottsparken. Inte för att det inte var trångt. Laleh samlade skaror långt utöver vad tältet mitt i kulturområdet klarade av.
Jag är panikslagen inför att sommaren snart är över. Hatar verkligen gråväder och kyla. Förhoppningsvis håller det över helgen i alla fall, så Oscars LC-tävling blir njutbar. Vi borde hitta något att jobba med så vi kan dra söderut med hundarna över vintern. Det hade varit perfekt.
Laddade ner Ladytrons nya skiva idag (vilken kriminell kommunistgangster man kan vara då...). Jag har bara hunnit lyssna några gånger på den, och den tar sig. Allt är inte bra. Ladytron har upptäckt att de har en kompis som kan spela gitarr. Det är sällan bra, och här är det värre ändå. Kompisen spelar inget vidare. Det låter mest likadant hela tiden och blir bra enerverande efter ett tag. Desto bättre att de har begränsat gnisslandet till några låtar. I övrigt har de utvecklat sitt sound som tidigare var lite väl fattigt om än med intressanta infall. Det är ett fylligare sound som funkar bra med deras förmåga att skriva svängiga små poplåtar. Destroy Everything You Touch och International Dateline sätter sig direkt, liksom Beauty. Första singeln Sugar hittar fortfarande inte hem, men det känns som om det finns mer att hämta på den här skivan. Witching Hour släpps i oktober (tror jag).