Jan Svante Vanbart: Vi drog (Jorden runt med 68-generationen)

I början av 70-talet ger sig en grupp hippiesar från Drakabygget i norra Skåne iväg på en resa som ska ta dem från Sverige till Indien och därifrån vidare till Australien via Bali och Malaysia för att sluta i Mexico och USA.

Det första som slår en är hur oerhört naiva de verkar vara. OK, orimliga mängder gräs har brunnit och orsakat interna rökskador, men jisses... Det verkar ju som om de hade någon form av politisk analys av världen, men det tycks försvinna bland rosa moln och österländsk mysticism. Visst, anar man ett visst uppvaknande mellan raderna men det blir sällan långvarigt.

Författaren är verkligen ingen språkkonstnär, och efterhand blir de korta, avhuggna meningarna allt mer tröttsamma. Att berättelsen sen känns som om den bara skrapar på ytan utan att avslöja något av vad som finns därunder gör det inte bättre. Personerna i gruppen blir aldrig mer än konturer. Man får inte veta något om vad som driver dem, och mycket lite om vad de är för människor. Det blir ofta konflikter i gruppen, men vi får egentligen aldrig veta något om vad konflikterna handlade om och hur resonemangen gick.

Kim Stanley Robinson: Fifty Degrees Below

Fifty Degrees Below är andra delen i Kim Stanley Robinsons framtidstrilogi om klimatförändringarna. Persongalleriet är detsamma som i första delen (Forty Signs of Rain), men i tvåan är det forskaren Frank Vanderwal som står i fokus. Vanderwal jobbar för miljöorganet NSF (National Science Foundation) med att hitta radikala metoder för att hejda den globala uppvärmningen. Samtidigt saknar han fast bostad i ett Washington som fortfarande lider av sviterna av översvämningskatastrofen som slog till i första boken. Beväpnad med sin vildmarksutrustning bestämmer sig Vanderwal för att bosätta sig uppe i ett träd i ett parkområde. Samtidigt får han åter kontakt med kvinnan han träffade i första boken som nu visar sig vara en hemlig regeringsagent.

Boken slirar vilt mellan att vara en framtidsvision och en mer traditionell thriller, och lyckas bara sådär. Överhuvudtaget är "sådär" en bra beskrivning hur jag känner för boken. Jag skulle inte på något sätt beskriva den som dålig, och handlingen lyckas med att dra en med sig, men något storverk är det inte.

Kim Stanley Robinsons mest kända verk är annars Mars-trilogon (Red Mars, Green Mars och Blue Mars) om människornas kolonisation av Mars. De böckerna har en självklar plats som klassiker i en samling med anarkistisk sf-litteratur, för där citeras Bakunin och Kropotkin friskt.

Klimattrilogins tredje del, Sixty Days and Counting, kommer ut i Europa i oktober. En intervju med Kim Stanley Robinson om böckerna kan läsas här.